Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det endast var en nödlögn för att förmå
mig att bita på kroken!“
“Min hederlige Georg,“ återtog kadetten i
annan ton, “du bör ej tro att det var min
mening att förolämpa dig — nej bevars, långt
derifrån, men saken är, att jag befinner mig
i en sinnesstämning, som gör att jag ej så noga
kan väga orden . . . Säg mig, har du någonsin
hållit af någon rätt hjertligt här i verlden?“
“Jo, jag skulle tro det!“ svarade Georg,
och en starkare eld flammade upp i hans öga.
“Nå — ser du, då kunna vi snart förstå
hvarandra! Jag har också någon som ligger
mig varmt om hjertat, någon som i Kadix gråter
för min skull de bittraste tårar, medan jag
här öder bort den dyrbara tiden i böner på
dig. Skonerten derborta går till Kadix, och
här“ — han lade handen på bröstfickan —
“har jag ett bref, förvaradt i en liten
blecklåda, som du kunde fästa vid ett snöre om
halsen . . . Och nu, då jag sagt dig allt, har du
då hjerta att svika mitt förtroende?“
“Nej, det har jag icke!“ svarade Georg
med dessa vapen snart öfvervunnen. “Det är
ingen tid att förlora: jag ger mig genast af.
Men“ — tillade han i skämtsam ton — “jag
känner på mig att här blir storm akter-ifrån
... herr kadetten är väl så mensklig och ber
om godt väder i händelse af olycka!“
“Jag svär att icke lemna dig i sticket, ifall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
