Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Hvad hjelper det? Ingen man från bord
efter klockan 9.“
“Strunt ... för en våghals som du
betyder det ingenting! Du firar dig sakta ned från
galjonen, och ingen vet hvarken när du far eller
kommer igen.“
“Ja, det är allt godt att säga för herr
kadetten, men om jag blir upptäckt, så ...“
Med en uttrycksfull rörelse pekade Georg på
en kanon.
“Inbilla dig ej något sådant, min gosse!
Premierlöjtnanten håller nu som bäst på att
för doktorn berätta om sina ändlösa, femtio
gånger uppstufvade vestindiska resor, och de
ta min själ ej slut på denna vakten!“
“Kan väl vara, men jag har ingen lust att
riskera något: det lider till ända med resan.“
“Nå, så såg jag väl aldrig en rask buss
hastigare förvandlad i en kruka — och det är
du, Georg, du, som aldrig frågat efter annat
än att vara den förste i ett godt upptåg och
som har en så makalös färdighet att svänga
dig! Jag försäkrar, jag är riktigt ledsen —
jag fruktar att du på något sätt är sjuk!“
“Åh, var icke orolig för det: jag är vid
bästa helsa i verlden, och derföre vill jag ej
komma hem med ömma lemmar. Men hvad
det angår att jag så der flux blifvit förvandlad
i en kruka, så vet nog herr kadetten sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
