Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tolfte kapitlet.
Tvärt emot kadettens uträkning hade
emellertid de vestindiska resorna, hvilka icke skulle
ändas under denna vakten, verkligen långt
innan vaktens slut upphört att återljuda i den
uppmärksamme doktorns öra, och med händerna
djupt nedtryckta i kavajfickorna gick vakthafvande
officern fram och åter på däcket, medan
doktorn stod i begrepp att söka sin koj.
“Vänta ett ögonblick!“ sade premierlöjtnanten,
spännande ögonen skarpt på en punkt,
som börjat ådraga sig hans uppmärksamhet.
“Någonting flyter der borta?“
“En ankarboj, tycker jag!“ menade den
godlynte doktorn, som satte lorgnetten för ögat
och snart fick föremålet i sigte.
“Vacker ankarboj!“ svarade löjtnanten med
ett flyktigt leende. “Min lif och själ, är det
icke en simmare, som sträcker kurs hit mot
fregatten . . . tyst. .. vänta här — jag ger mig
hin på att det är någon af vår besättning!“
Men långt ifrån att efterkomma
uppmaningen, tog doktorn skyndsamt god natt, i sitt
välvilliga hjerta önskande att den stackars saten,
som varit ute, måtte för några timmar kunna
bli förvandlad i en verklig ankarboj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:09:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fceensling/1/0192.html
