Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Premierlöjtnanten deremot följde sin pligt
och gick med hastiga steg för-ut.
Kommen nära galjonen, såg han en skeppspojkes
byxor, tröja och hatt hvila på en tross
under bogsprötet. “Aha,“ tänkte han, “det är
den skälmen Georg som varit framme igen!“
Och nu ställde sig löjtnanten, på hvars ansigte
man vid denna upptäckt kunnat se en ljusare
färgbrytning, tätt invid galjonen, dock så, att
han icke kunde upptäckas af simmaren.
Efter en stunds förlopp märktes, af
ankarkettingens rörelse i klyshålet, att någon
klättrade uppför densamma.
Tyst och vig som en katt och långt ifrån
att ana det möte, som väntade honom, hade
Georg snart lyckats att krångla sig upp på
däck. Men visst tog han ett stort, ofrivilligt
baksteg, då han så der oförhappandes befann
sig ansigte mot ansigte framför vakthafvande
officern, ty i trots af det stolta medvetandet
att han var såväl befälets som manskapets gunstling,
vågade Georg likväl icke vid närvarande
kinkiga tillfälle förespå sig en lycklig utgång.
Visligen beslöt han emellertid att icke spara
något medel — utom sanningen — för att
framställa saken i bästa möjliga ljus.
“Kläd dig fort!“ var premierlöjtnantens
korta befallning, uttalad med barsk röst.
“Ja, herr löjtnant!“ Och inom fem minuter
stod Georg åter framför sin förman. Med
qvick blick hade han redan anmärkt att halfdäcket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
