Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu blef Georg allvarsamt het om öronen.
Men ur stånd att förråda en ombetrodd
hemlighet, beslöt han att låta allt komma an på
händelsen och löjtnantens ädelmod.
“Nå, har du beslutat dig för sanningen ?“
“Ja, herr löjtnant, jag erkänner att jag
kommer från den norrske skonerten.“
“Hvad hade du för ärende dit?“
“Nådig herr löjtnant, det kan jag ej tala
om!“
“Åter krumbugter . . . Du hade en låda på
bröstet, när du kom upp . . . hvad hade du i
den?“
“Ingenting, herr löjtnant!“
“Du är för djerf, pojke, men nu är mitt
tålamod slut, och för sista gången frågar jag
dig om du sannings-enligt vill förklara
orsaken till ditt besök på den norske skonerten?“
“Herr löjtnant,“ svarade Georg allvarsamt,
“jag kan ej säga det: det är en hemlighet,
som icke rör tjensten.“
“I morgon skall tjensten lösa din tunga.“
“Icke mer än i qväll! Om någon skulle
få sanningen ur mig, så vore det herr
löjtnanten, som alltid visat sig så god emot mig: men
jag måste tiga. Ett vill jag dock på det
ödmjukaste be om, att, ifall herr löjtnanten på
fullt allvar ärnar låta afstraffa mig, det då
stannar vid det, ty om jag för min olydnads
skull miste den goda tanke, som herr
löjtnanten hittills haft om mig, försäkrar jag att jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
