Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hellre, än att det skulle hända, tre gånger ville
blanka kanonen !“
“Du får i morgon fem och tjuge!“
Löjtnanten vände hastigt ryggen åt Georg, för att
icke låta denne märka den rörelse, han erfor,
ty hvad helst ynglingen än förut pratat, visste
dock löjtnanten alltför väl att han i detta fall
talade sanning.
Men nu framträdde den sannskyldige
förbrytaren, den unge kadetten, som längesedan
lemnat messen och på en väl undandold plats
af hört ransakningen.
“Herr löjtnant,“ sade han, i det han med
bleknad kind och häftigt klappande hjerta
nalkades sin förman, “jag vore ovärdig att bära
min uniform, om jag längre kunde afhöra den
stackars gossens ädelmod, utan att lösa honom
från den tystnad, han ålagt sig. Det är jag
som genom öfvertalande förmått honom att
simma öfver till skonerten med ett bref i
blecklådan. Jag underkastar mig gerna ansvaret för
mitt fel, men hoppas att herr löjtnanten är så
ädelmodig och förskonar Georg från allt straff!“
Löjtnanten, som så många gånger varit road
af Georgs muntra upptåg och särdeles
värderade ynglingens välvilliga och bergfasta
karakter, hvilken han ofta varit i tillfälle att pröfva,
lät, i betraktande af den omständigheten att
han (löjtnanten) ensam vore innehafvare af
hemligheten, denna gången nåd gå för rätt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
