Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såväl kadetten som skeppsgossen undsluppo med
en skrapa.
Men ehuru Georgs goda stjerna vid detta
tillfälle visat sig huld och han sjelf, då han
blifvit ensam med kadetten, skrattande
försäkrade att han nu trodde sig bergad för den här
turen, missräknade han sig dock: det skulle
tyvärr icke dröja länge, innan han fick rikta
sin erfarenhet med den öfvertygelsen, att
ingenting befinnes vara mera osäkert än de mest
säkra beräkningar.
“Hvad skall jag kunna göra dig för en
tjenst tillbaka för den här handräckningen, du
hederspascha?“ sade kadetten, ännu en gång
tackande Georg.
“Ingen tjenst alls: herr kadetten har redan
godtgjort den, då han låtit mig se att jag icke
råkade i klämman för en kruka . . . Och nu
god natt!“ Georg lyfte på mössan och ilade
ned att uppsöka sin hängmatta, der han snart
i nya drömmar såg sig som välbeställd kapten
på ett vackert kofferdifartyg af de mest
fulländade former.
Men Georg hade äfven andra sälla
drömmar om huru han vid återkomsten till
Johannisskäret skulle uppfriska och roa sin far med
långa och trefliga berättelser om alla de
lustiga äfventyr, han haft under resan; och då
han nu tyckte sig se faderns sorgsna, af det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
