Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lille-baronen hade till ungefär tre
fjerde-delar tömt burkens innehåll, då välkända steg,
som jagade blodet till hans kinder, förnummos
i trappan. Med blixtens hastighet förpassades
burken till sin plats, och vid
kommendörkaptenens inträde stod Frits ifrigt sysselsatt med
att i frånvänd ställning renskrapa den så illa
medfarna stormasten.
“Bort med lekverket!“ yttrade chefen vid
dåligt lynne.
Georg försvann i ögonblicket.
Några timmar sednare begaf sig att
kommendörkaptenen skulle framtaga något ur det
nyssnämda skåpet, då han, vid omflyttningen
af syltburkarne, med förvåning fann den ena
tom och den andra mer än halftagen.
Hans första misstanke föll på sonen,
hvilken hade sin koj i hans egen sängkammare.
Frits framkallades. Men då han såg
faderns alltid allvarsamma utseende nu förhöjdt
genom en talande stränghet, vågade icke den
rädde gossen komma fram med sanningen, utan
djerfdes under häftig hjertklappning försäkra
att han icke visste, att det fans sylt i pappas
skåp.
Det undgick visst icke faderns
uppmärksamhet, att Frits vid denna förklaring både
rodnade och bleknade, men han kände också
ganska väl att äfven den oskyldige kan af
fruktan och oro göra detsamma, och då han
dessutom ansåg såsom något helt och hållet utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
