Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjlighetens gränser, att hans son skulle våga
ljuga för honom, trodde han den afgifna
förklaringen, och nästa misstanke föll på Georg.
Ynglingen nedkallades och stod rak som
ett ljus vid kajutdörren med den lilla runda
mössan i hand.
“Du har flera gånger varit ensam här nere ?“
yttrade chefen med en pröfvande blick.
“Ja, efter herr kommendörkaptens
befallning har jag tacklat lille-baronens brigg.“
“Har du varit i min sängkammare, öppnat
mitt skåp och ätit ur mina syltburkar?“
“Nej, herr kommendörkapten!“ Och Georgs
kind vardt ömsom röd och ömsom hvit.
“Har du ej heller sett dem?“
Georg teg.
“Skulle du kunna ha den djerfheten att
ljuga för mig?“
“Nej, herr kommendörkapten, det skulle
jag omöjligt kunna!“
“Men jag har hört sägas, att du begått
åtskilliga skälmstycken om bord?“
“De säga så, herr kommendörkapten —
men det har endast varit oskyldiga upptåg!“
“Och mina syltburkar har du ej smakat?“
“Nej, herr kommendörkapten!“
“Nå, har du smakat dagg på kanonen?“
“Ja, herr kommendörkapten !“
“Gå upp och säg åt flaggskeppare
Stormbom, att han håller sig klar på den vanliga
platsen med en ny frisk dagg! Dina kamrater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
