Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
premierlöjtnantens hastiga befallning om
slupens utsättande hunnit verkställas, och just
som Frits var på väg att för alltid utbyta
lifvet och dagsljuset mot hafsfruns kristallpalats,
få honom i håret och förmedelst en rask
svängning åter upp öfver vattenytan. Den unge
sjömannen visste alltför väl att undsättning
genast skulle komma, så att han blott behöfde
använda sina krafter på att hålla gossen uppe.
Rodd af fyra man anlände straxt härefter
slupen, och sedan först lille-baronen blifvit
upphemtad, klättrade Georg, smidig som en ål,
upp i båten, der han tog hand om gossen, som
redan återkommit till besinning och endast
klagade öfver att han frös.
När kommendörkaptenen såg sin son
räddad och välbehållen om bord, återvände genast
hans orubbliga lugn, och med en ton, som ej
lät det ringaste annorlunda än vanligt, befallde
han kajutvakten att föra ned honom och ge
honom torra kläder.
“Nio rapp att fordra, herr
kommendörkapten!“ sade Georg, i det han framträdde till
chefen och förde handen till den plats, der
mössan plägade sitta.
“Säg åt Stormbom, min raske gosse, att
du får ut din rätt!“ yttrade chefen, men vände
sig dervid hastigt åt sidan, ty Georgs utseende
och blick rörde honom på ett märkvärdigt sätt.
Dessa ögon, som vid det troligen oväntade
svaret lågade likt blixtar, voro honom ej främmande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
