Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Georg hade nu emottagit femton rapp . .
vid det sextonde frampressade den
obarmhertiga daggen, förd af gubben Stormboms öfvade
hand, ett halfqväfdt utrop af klagan. Men i
samma ögonblick rusade delinqventen häftigt
upp från kanonen, lemnade tröjan i händerna
på de bägge sjösoldaterna, som skulle fasthålla
honom, och var — innan någon kunde hindra
det — med ett enda språng öfver relingen i sjön.
Omedelbart i sammanhang med Georgs
försvinnande ljöd kors och tvärs i alla riktningar:
“Lille-baron föll öfver bord!“
Det hade blåst upp under natten och var
vid närvarande tid på dagen nära nog full
storm. Frits kunde nästan icke ens bjuda till
att simma: han hade väl fått otaliga
undervisningar i denna konst, men aldrig förmått
tillegna sig den.
På ryggen af en våg höjde sig tvänne små
händer, men försvunno åter. Straxt derpå
syntes Georgs hvita skjort-ärmar sträfva åt samma
håll.
Kommendörkaptenen teg, men sträckte sig
långt utom bastingeringen och fäste lågande
blickar på det föremål, som än höjde sig öfver
än sänkte sig under vattnet, och de, hvilka kände
chefen från längre tid tillbaka, försäkrade att
hans väderbitna anlete aldrig bleknat förrän nu
och att aldrig förr hans tunga förstummats, då
fara varit å färde.
Emellertid lyckades det Georg att, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
