Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fot att det skulle sett ut som sturskhet,
otacksamhet eller öfverflödigt högmod, ifall han ej
emottagit hvad de så välvilligt bjödo honom.
Det tycktes vara klart för dem, att ynglingens
bildning, språk och väsende tillhörde en annan
klass än skeppsgossarnas vanliga . . . . .
Då tiden var inne att framträda för
chefen, gick Georg med fasta steg ned i
salongen, der kommendörkaptenen tankfull med
korslagda armar vandrade af och an.
“Du har ju ändå på visst sätt ljugit för
mig, gosse!“ var chefens första ord.
“Jag har aldrig ljugit på allvar, herr
kommendörkapten!“
“Hvarför omtalade du då icke hvem som
var den skyldige? Nu vet jag det, men gillar
i alla fall icke din tystnad.“
“Jag var ej i stånd att handla annorlunda!“
“Men det var orätt, säger jag, och derföre
har du på sätt och vis förtjent ditt straff.“
Georg teg.
“Jag tackar dig icke så mycket för det du
räddat mitt barns lif — det hade hvar och en
med din skicklighet i simning gjort — men
som du i dag har ådagalagt ett orubbligt mod,
en rask beslutsamhet och ett godt hjerta, de
tre hufvudsakligaste egenskaperna för en
dugtig sjöman, skänker jag dig, till minne af min
fullkomliga belåtenhet med ditt uppförande, den
här stickerten, som jag sjelf burit.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
