Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Georgs ögon darrade tårar af förtjusning.
Hans röst, annars djup och redan manlig, var
vek, som ett barns, då han framstammade sin
tacksägelse.
Några sekunders tystnad uppstod.
Georg trodde, ehuru han icke fått någon
afvisande rörelse, att audiensen nu var slut
och att han borde draga sig tillbaka. Men i
detsamma han djupt bugande fattade i
dörrlåset, tillvinkade honom chefen att stanna och
yttrade följande ord:
“Hvad ärnar du företaga dig, när du nu
kommer hem? Om expeditionen fortfarit, skulle
du med denna dag trädt ur skeppspojksskapet. “
“Jag har för afsigt att gå till kofferdis
igen, herr kommendörkapten!“
“Rätt så, min gosse! Flottan är för
obemedlade söner af bättre slägt en dålig
fortkomstväg . . . Lefv . . .“ Det låg ett märkbart
uttryck af obeslutsamhet såväl i
kommendörkaptens ton som i den tilltänkta frågan.
Ändtligen fullbordade han: “Lefver din far?“
Georg rodnade. Det var första gången
någon i en sådan ton gjorde honom denna fråga.
Han var alldeles oberedd att svara.
“Oroa dig icke — jag frågade blott i
förbigående! Han är kanske redan död?“
“Nej, icke alldeles!“ svarade Georg, som
fann detta enligt med sanningen.
“Hvad menar du?“ Kommendörkaptenens
uppmärksamhet syntes helt och hållet fängslad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
