Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig att återtaga en fattning, som för
några minuter verkligen var rubbad, “jag har
alltid följt dig med belåtenhet: du har haft
dina förmäns välvilja, dina kamraters vänskap.
Du är värd att jag fäster afseende på dessa
omständigheter, äfvensom på den handling, du
i dag utöfvat och för hvilken du har anspråk
på min enskilta tacksamhet. Derför är det min
afsigt att, äfven för den vänskaps skull, som
en gång förband mig med dina föräldrar,
hädanefter taga hand om dig. Vid ankomsten
till Göteborg skall jag se till att du kan bli
afpolletterad från fregatten, för att resa hem
och helsa på din far, som väl längtar efter dig.
Men i höst och vinter skall du på min
bekostnad läsa navigation i Göteborg, och så snart
du tagit din styrmansexamen, ansvarar jag dig
plats på en ostindiefarare, med hvars kapten
jag står i förbindelse.“
Vid närvarande utomordentliga tillfälle
kostade det Georg den otroligaste ansträngning
att hålla respekten vid stånd. Han hade
velat rusa först på knä för kommendörkaptenen,
sedan upp på däck, han hade velat skrika,
hoppa, springa, skratta, gråta, dansa, men han
måste stå helt stilla, medan golfvet brände
under honom, hjertat brände, blodet brände.
Slutligen stammade han, liksom han behöft
en bekräftelse på att icke alltsammans var en
af hans vanliga drömmar: “Är väl allt detta
möjligt ?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
