Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det, så ser jag ändå på dig att allt blifvit
upptäckt . . . Kom med mig ner i hytten!“
Georg, som ej önskade något bättre än att
få lätta sitt öfversvallande hjerta i ett så
värdigt sällskap, följde med beredvillighet.
Inkommen i den hytt, i hvilken gubben
Stormbom egde en hälft att disponera, bjöds
Georg taga plats jemte honom på den med
rödmålad segelduk öfverklädda kistan, hvarefter
den hederlige flaggskepparen, med ett uttryck i
ansigte och röst liksom han ärnat göra sitt
testamente, började orda sålunda:
“Georg, pojke, stopp säger jag — låt
inte hjertat ta läck, innan jag först sagt dig att
jag, med ens du satte foten upp från chefens
kajuta, genast såg på dig att du med heder
blifvit skild från din befattning såsom
skeppspojke och att du följaktligen inte vidare
kommer att begagnas som pressenning på kanonen.
Din skuta klarar sig hädanefter för rektifikatorns
bränningar: du kommer att lägga annan kurs,
och jag önskar hjertligt att du ständigt måtte
segla fördevind, tills du slutligen finner rådligt
att förtöja det gamla skeppsvraket i någon
treflig hamn!”
Georg, som alltid vant sig att med
djupaste aktning betrakta den gamle flaggskepparen,
hvilken också med skäl var älskad af
hvarendaste man på fartyget, från chefen ända ned
till skeppspojkarne, för hvilka han sjelfmant
åtagit sig att vara ett slags guvernör —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
