Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Georg, säga vi, lyssnade så andäktigt till dessa
ord, att han ej skulle kunnat andäktigare i
kyrkan hafva hört på en predikan.
“Jag har,“ fortsatte gubben på sitt egna
uttrycksfulla sätt, i det han rätade upp sin ännu
kraftfulla kropp, • ”i fem och tretti års tid ätit
kronans bröd och trampat kronans plankor, men
ännu aldrig (vare det sagdt till din heder,
min gosse), såg jag kronans dagg äntra
låringarna på raskare skeppspojke. Derföre vet du
också, att jag längesedan fattat behag till dig
och satt dig framför de andra ynkryggarne,
som inte äro värda så mycket en gång som
att hala in skotet på en ärlig Veners-skuta.
Och nu, till bevis på att detta inte är löst
prat, utan dagsens klara sanning, skänker jag
dig min nya rektifikator med önskan, väl icke
att du må slita den med helsan, som salig mor
min alltid sa’, när jag tackade för ett par nya
byxor, utan att du vid åsynen af den der
gynnarn må erinra dig din gamle vän och lärare
Stormbom, som“ — nu upplyfte gubben locket
på kistan och tog fram en butelj, vid hvilken
förmedelst en segelgarns-ända ett litet
korf-horn med träbotten var fästadt — “tillåter dig
att hädanefter säga farbror!“
Omedelbart på uttalandet af dessa
betydelsefulla ord fyllde Stormbom horn-tumlaren,
drack Georg till och öfverlemnade den, åter fylld,
till honom, hvarvid han å sin sida naturligtvis
fann sig uppmanad att tala litet för skålen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
