Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att kanske redan om ett år vara anställd
som understyrman på en ostindiefarare.
“Pojke,“ utropade Stormbom, särdeles
förnöjd, “detta är stora nyheter — stora utsigter,
skulle jag säga! Jag känner gubben akter-ut:
han gör aldrig något till hälften. Din lycka
är gjord, och det var i en välsignad stund som
du besteg kanonen. Jag har hört för visso att
gubben ärnar slå sig i ro nu och förtöja sig
på sin gamla egendom i Halland, och derföre
vill han, till tack för det att du fiskade opp
hans son och arfvinge, se dig bergad till
kofferdis — och det är just hvad jag tycker om,
ty fastän ingen vet bättre än jag att kronans
kaka är dryg, så vet ingen bättre att hon är
förbannadt segsliten!”
“Och när jag kommer till Göteborg, der
jag i vinter ärnar läsa navigation, då tillåter
väl farbror att jag ibland helsar på och pratar
bort en stund? Jag tänker, det skall bli min
käraste förströelse från arbetet.“
“Ibland . . . säger du . . . hör på, jag vet
något bättre: ute i Masthugget ligger en liten
gulmålad träkoja, som eges till fullo af en man
kallad Stormbom. Nå, vidare, ser du, fins i
den kojan en liten kammare med egen ingång.
Min gumma, som — du kan tro mig på min
sjömans-ära — inte har sin make i
förträfflighet, kan se om ditt linne och hålla sin hand
öfver dig till all slags ordning, och jag, jag skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
