Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Min käraste farbror,“ sade han,
vördnadsfullt bugande, “detta är verkligen en stor
heder! Men som detta besynnerliga dygn, hvilket
jag räknar från nattvakten, ideligen innehållit
de underbaraste händelser, så förundrar jag mig
numera icke öfver någonting, utan tackar
farbror på det hjertligaste och uppriktigaste för
en tillåtelse, som jag med mycken stolthet
begagnar mig af. Och så visst som jag heter
Georg Letsler, skall rektifikatorn — flätad af
farbrors egen hand — lika troget följa mig hela
lifvet igenom som denne har stickerten, hvilken
jag nyss fått af chefen sjelf!“ Georg framtog
härvid det lilla vapnet, som han hållit
undandoldt.
“Tack, min hedersgosse! Jag är säker, att
du tänker hvad du säger. Och jag bör också
låta dig veta, att emedan jag såg skymten af
den der bytingen, när du kom emot mig borta
vid kanonen, så begrep jag hvad klockan var
slagen . . . Och nu kan du låta mig veta hvad
gubben sa’ dig för vackra saker — det måtte
inte varit så litet det, att dömma efter tiden
du var nere.”
Med undantag af det, som angick
kommendörkaptenens bekantskap med hans far,
hvilket, efter den vink han fått, han ansåg bäst
att förtiga, berättade nu Georg allt det öfriga,
ja hvart ord, som chefen yttrat, och uppehöll
sig isynnerhet vid den glada och lysande utsigten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
