Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stycke ur den gamla bibeln med de svarta
lä-derpermarna, det enda arf han hade efter sin
far, som åter fått den af sin och så hela [-vägen-] {+vä-
gen+} tillbaks. Nå, bibeln var deras tröst, och
den trösten svek dem ej.
Gubben reste om sommarn som båtkarl
och fiskade om vintern, och Nisse gick på
Strand och redde dref. Och när han redt så
mycket att han, utom maten, förtjent sig till
litet tobak åt far, litet snus och kaffe åt mor,
då skulle du ha sett honom!
Men en afton (det är väl nu halftannat år
sedan) hörde Nisses far nödskott från sjön, och
ehuru han just icke var riktig lots, hade han
dock hjelpt många menniskor. Det var svår
storm, och hustrun bad fördenskull att Bengt
måtte bli hemma och icke våga lifvet. Men
Bengt sa’: ‘Var tröst du, mor! Vår herre har
inte gett oss lifhanken för att spara på den,
då någon behöfver ett kraftigt hjelptag. Ser
jag lotsbåten ute, så är jag snart tillbaks,
annars gör jag hvad jag kan.4
Ack, Georg, han gjorde visst hvad han
kunde, den beskedlige Bengt, men han kom
aldrig mer åter från den resan. Andra
morgonen fans fartyget strandadt.
Då läste Nisse i bibeln, hvilken nu blifvit
hans egendom, för den bekymrade och
betryckta modern, och huru länge de läste, kom
Bengts ande ned till dem, hugsvalade dem och
gaf dem mod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
