Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag mins hur blek och genomskinlig Nisse
då satt på en sten hemma på gården hos oss
och redde sin dref. Han hade knappt tid att
se upp, och ändå syntes han så god och
vän-lig, att jag ofta gick ned till honom med hela
förklädet fullt af potatis och köttbitar. Men
då frågade han om jag fått lof att skänka
honom detta, och ett par gånger, då jag tagit
mina skatter olofvandes ur köket, tordes jag
ej säga annat än att mamma skickat mig.
Nisses mor spann så flitigt att hjulet gick
nästan både natt och dag, men det förslog
ändå icke. Då, kan du tro, lärde sig äfven
Nisse om vintern, när han ej kunde uträtta
annat, att spinna hampa, och många pund garn
bar han hem till oss, och aldrig tiggde han
annat än litet snus till mor.
Och alltjemt läste de i bibeln och sade i
hjertat att Gud och hans son var hos dem.
Då kom vintern i fjol så kall, så kall.
Vattnet lade sig, och så länge isen bar, gick
Nisse dit, der arbete var att få. Men midt i
januari bröt hafvet upp, icke så att vattnet
gick rent, utan isen brast i många stycken, så
att de stackars menniskorna på Vestraön kunde
hvarken komma fram eller tillbaka och ingen
till dem.
I de andra hushållen var det ochså smått,
men ingenstäds så eländigt som i Nissa-mors
stuga. Och just då den stora olyckan med
islossningen hände, hade de fått färdigt ett helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
