Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade han ut sin planka, som jemnt och nätt
nådde andra stycket, och kröp på den tills han
åter fick fotfäste. Sålunda kom han ett långt
stycke ut på vägen till Strand. Men tänk dig,
käre Georg, hur den stackars Nisse skulle bli
till mods, då flangorna nu lågo så vidt skilda
från hvarandra att ingen planka kunde nå dem.
Der stod han nu midtpå ett isfält och
visste icke sin fattiga råd, den arme, arme
Nisse. Men han bad hjertligt till Gud om hjelp,
och Gud hade nog Nisse kär, ty bäst det var,
flöt stycket närmare det andra, så att han åter
kunde lägga ut sin bro.
Men under det han sålunda bad och
sträf-vade, böljade det skymma på dagen. Hans
kropp stelnade af kölden, hungern plågade
honom grufligt och många gånger var han
frestad att göra slut på sitt lidande och släppa
sig ned i vattnet. Men då stod modern, de
små syskonen och fars bibel för hans minne,
och han sade till sig sjelf: ’Jag skall arbeta,
tills jag inte vet af att jag ger med mig!’
Och ännu en stund släpade han sig fram
på sin vådliga färd. Men då häpnade han med
ens: hela vägen ända fram mot Strand gick
vattnet öppet — så hade vinden under de
sista timmarne slitit isen isär.
Nu kunde Nisse icke mera tänka på att
komma fram, ej heller hem. Derföre satte han
8lg ned på isstycket och lät det drifva hvart
det ville. Och stycket dref, och Nisse blun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
