Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ilade och suckade, tills han hörde att det slog
emot någonting. Då spratt han till och
samlade de utmattade krafterna, för att se hvad
det var, och du kan förstå, Georg, hvad han
kände — det var en båt.“
“O, min gud, den stackars gossen,“
utbrast Georg, som med varmt intresse följt
Fanny s enkla berättelse, “hvad han måtte haft för
känslor!“
“Ja, jag tror väl att de voro glada. ..
Han krafsade sig upp i båten, som för icke
längesedan hvälft med en stackars fiskare,
hvil-ken aldrig kom åter. Med plankan till åra
och med nytt mod i hjertat tillryggalade han
den återstående vägen till Strand. Men aldrig
glömmer jag hur han såg ut, då han kom fram.
Han kunde ha lockat tårar från en sten.“
“Nå, hur i guds namn blef det sedan med
honom? Gick vattnet rent andra morgonen?“
“Ja, så mycket att det väl icke var utan
stor fara som man kunde ro, men dock lät
sig göra. Vi lastade pappas lilla båt med
matvaror, ett visst förråd till hvarje af de små
hushållen. Nisse gret och skrattade ömsom
än af fröjd öfver alla sina begåfningar och än
af fruktan att de skulle komma för sent. Af
oro sof han knappt en blund under natten’,
och om morgonen fick ingen makt med honom
förrän han kom ut. När han sedan hann
Vestraön, ville hans hjerta brista af glädje, ty
modern och barnen, så utmattade att de knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
