Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Skulle jag ej vara rask, då mamma ibland
ombetror mig att sköta sitt kall! Dessutom
hade jag min högsta lust att rusta i hushållet,
redan då jag var barn.“
”Du kan knappt minnas den tiden!“ sade
Georg med ett litet retsamt leende.
Fanny rynkade de fina ögonbrynen och
såg helt förnärmad ut. “Då man är på [-femtonde-] {+fem-
tonde+} året, måtte man väl icke längre vara
barn, skulle jag tro!“
”Jag önskar, att du alltid förblifvit barn,
ty du hade så mycket behag, så söta vackra
fasoner, att du bestämdt förlorat på att bli
stor.“
“Har jag — åh, jag tror icke det. . . Meo
se, nu brände jag upp två pösmunkar för det
du retade mig ... låt bli det!“
“Nej, är du så retlig? Det har du
blif-vit, sedan du växt ifrån dockorna: när du lekte
med dem, var du aldrig ond.“
“Då sade du icke heller: ‘Fanny, hvad du
var söt, när du låg i vaggan och sparkade —
livad det klädde dig att rusta med skallran i
stället för med de här stora dockorna!4“
“Ja se, att jag icke sade det,“ menade
Georg, i det han beställsamt höll fram fatet
för de nya munkarne, “det kom sig bara deraf
att jag ej såg dig, på den tiden du låg i
vaggan. Men jag är nästan säker på att du då
måtte varit allra sötast.”
“Och du tror således, att jag alltjerut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
