Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gre, tills alla munkarne i pannan bränt opp:
de äro i alla fall goda nog åt honom!“
“Akta dig, Georg, släpp mig — jag blir
ond!“
“Säg sanningen bara, så håller jag dig icke
en sekund längre!“
“Aj aj, mina munkar . .. hör, så de fräsa:
de bli alldeles ursinniga och kolbrända, elake
Georg!“
“Sanningen, fram med sanningen!“
“Talade du sanning, Georg, då du nyss
sade att jag nu icke hade några vackra
fasoner och icke är så söt mer?“
“Det har jag aldrig sagt!“ försäkrade
Georg trovärdigt.
“Nå, då har också du hört galet — jag
har hvarken sagt eller tänkt att munkarne voro
lagade för någon annan än dig . . . Men nu är
det som det är, och du får hålla till godo med
dem uppbrända!“
“Om de v^re svarta som sot, skola de
ändå smaka som englaspis!“ förklarade Georg
och ställde Fanny tillbaka på hennes plats vid
spisen. “Ack, du är bra . .. bra . . .“
“...söt!“ inföll Fanny glädtigt.
“Nej, näbbig — du är en lika näbbigoch
förtjusande unge nu som förr! Men jag säger
dig, Fanny, våga icke att se på den der
jaktlöjtnanten: jag tål ej att du gör det!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
