Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjuguförsta kapitlet.
“Mjuka tjenare, min fru!“ hördes
omedelbart efter dörrens öppnande, Petter Grans
lju-tleliga röst. “Får den äran, efter vi just af
en händelse voro i närheten, att presentera
min brorson och, om gud vill, min
efterträdare: herr Ture Gran — slug och fin pojke
efter befogenhet, som lagman säger!“
“Såsom herr jaktlöjtnantens brorson kan
han ej vara annat!“ kunde fru Holmer icke
underlåta att anmärka, i det hon dock artigt
helsade den främmande.
Herr Gran junior var lång och smal och
rak som en verklig gran. Hans ansigte, om
än icke vackert, hade en ungdomlig friskhet,
och hans sätt att helsa och föra sig var i alla
afseenden så oklanderligt, att det, i förhållande
till den plats hvarpå ödet ställt honom, syntes
särdeles fint och städadt. Rösten, len och
smidig, lät den ringaste höflighet få ett uttryck
af artighet, en artighet, som aldrig lemnade
honom och hvilken i hög grad afstack mot
Petter Grans råa, men godlynta grofkornighet.
“Jag fruktar,“ sade han, djupt bugande
för värdinnan, “det min farbrors frihet att så
här införa en främling är alltför stor!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
