Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Alldeles icke, herr löjtnant“ — fru
Hol-mer gaf den unge vikarien denna titel, för att
genom smickrande höflighet genast ställa sig i
ett godt förhållande med honom — “herr
löjtnantens farbror gör oss härigenom ett nöje! I
skärgården är ej så stort öfverflöd på umgänge
att de personer, som finnas, böra dröja att
söka upp hvarandra.“
“Precist mina ord igen!“ inföll Petter Gran.
“Min käre Ture, du, sa’ jag till brorson min,
nu ska vi göra oss en glad dag och helsa på
hos patron Holmers, ty saken är den att jag
och Strand-herrskapet alltid efter befogenhet,
som lagman säger, lefvat på en mycket
vänskaplig fot med hvarandra ...”
“Ja, det är rena sanningen lm inföll under
ett högt skratt patron Holmer, som i
detsamma inträdde från gården, der han förut helsat
sina gäster . . . “Men se här, herr löjtnaut, en
gammal bekant, herr Georg Letsler, som väl
om några år, ifall han nöjer sig med en
skär-gårdsskonert, blir en god kund. Han var käck
redan som gosse — var han icke? Herr
löjtnanten mins honom säkert!“
“Jo, han var just en sate!“ utlät sig
Petter Gran, gifvande ett förtroligt handslag åt
sin fordne fiende. “Men varer försonlige,
säger skriften: jag är en gammal man — men
här står den, som framdeles skall bli min
tolk.“
Herr Ture Gran, den blifvade befälhaf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
