Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingenting pä att få en artighet från unga
läppar: det klingar alltid bättre än från gamla,
ty om jag ej missminner mig, var det så i min
ungdom, och är väl så ännu, att pojkarne
tränga ut gubbarna.“
”Fanny, mitt barn, är bordet dukadt?“
frågade fru Holmer, afbrytande Petter Grans
ordflöde.
“Ja, mamma!“
“Nå, då skola vi ha oss aptitssupen!“
inföll patron Holmer och visade herrarne, vägen
till salen.
Under tiden hviskade modern förstulet i
dotterns öra: ‘‘Min gud, Fanny, hur kan du
komma in så der hankig — schaletten på ena
axeln, förklädet på sned och håret om öronen
... De der lockarne passade mycket bra, när
du var barn, men nu får du väl fläta håret
såsom andra menniskor bruka och fästa fast
schaletten, så att den icke hänger så der och
vimsar som flaggen på en masttopp! Du talar
ju alltid om att du är på femtonde året —
men minsann det syns!“
“Ack, mamma lilla, det är ju icke så
farligt — icke bryr Georg sig om sådant lappri!“
“Men den nye jaktlöjtnanten, som icke
varit här förr . . . Drag åtminstone ned kolleretten
öfver venstra axeln . . . Gud tröste mig, är det
icke två hakar uppe i ryggen — jag försäkrar
dig, Fanny, du är verkligen hankig!“ Men högt
sade fru Holmer i dörren till matrummet, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
