Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på vår kust. Brygga, baka, koka, laka och
salta och torka fisk, hålla man och barn hela
och rena och i huset skick — se, det är
huf-vudknuten! Och då dermed förena sig tretti
eller fyrti tusen riksdaler banko, tänker jag
att det skulle ingenting mer behöfvas. Den
karl, som är nog galen att icke veta
uppskatta sådana prydnader, vore värd att höra på
klavérklink, det djefligaste jag vet, i hela sin
lifstid!“
Nu skrattade unga herr Ture och
behagade finna sin farbror ofantlig’ rolig.
“Men, för att tala rätt allvarsamt,“
återtog Petter Gran, smackande på groggen, “så
glömmer du beständigt att, fastän du
uppfostrades fint och med utsigt till stor
förmögenhet, du efter far dins konkurs och död
skäligen liknar skåp-rottan! Fick du ej öfverge dina
studier i brist på pengar . . nå, det är icke så
längesedan: du mins det rätt väl, tänker jag,
och hade icke jag skaffat dig in vid tullen,
så . .
“. . . så hade jag längesedan svält ihjäl,
menar farbror?“
“Ja, ja, min gosse, den syrprisen har händt
så bra karl som du!“
“Men jag,“ försäkrade Ture med eftertryck,
“skulle icke låtit det komma derhän! Hvarför
har man krut och kulor i verlden, om ej för
att begagna, då allt annat slår fel?“
“Alltid stor i orden!“ Gamle Petter ska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
