Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kade betänksamt på hufvudet. “Jag tycker icke
om att höra pojkar skryta öfver att de kunna
falla vår Herre i handtverket. Stick pipan i
säcken och tag skeden i vackra hand efter
befogenhet, som lagman säger!“
Herr Ture rodnade starkt. Af fruktan att
än mera reta gubben, svarade han likväl
ingenting. Men just tystnaden retade honom.
Hvälfvande i sig resten af groggen, sade han
darrande på målet: “Jag skall derjemte säga
dig något annat. . jag tycker icke om dina
later, och du kan komma i håg att jag, Petter
Gran, icke är den man, som låter bedåra sig
af fagert snack — det kan duga på främmande
ställen och att locka qvinnfolk med, men jag
vill ha rent och kort spel. Och skall jag hjelpa
dig fort i verlden, så begär jag också att få
ett ord med i laget. Annars kan jag, om det
komme derpå an, tjena ännu i tio år och i
morgon dag inrapportera att min helsa numera
tillåter mig att ensam sköta tjensten!“
“Min bäste farbror,“ inföll brorsonen,
kuf-vande den nu verkligt sjudande harmen, “har
jag sagt något, som kunnat ge farbror
anledning till missnöje, så skulle jag vara mycket
ledsen! Men den, som är beroende och fattig,
är gunås lätt sårad.“
“Nå. nå, låt vara godt nu!“ svarade
jaktlöjtnanten, som, ehuru rädd om sitt välde, på
det hela taget var ganska stolt öfver sin
hygglige och belefvade brorsson. “Icke så illa me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
