Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I den omnämda garderoben, en liten
tresnibb, inskuren under trappan till vinden, kunde
knappt en person vända sig, och likväl skulle
Georg här inrymma icke blott allt sitt lösa
bohag, utan äfven veden! Han tänkte: “Har jag
ej förut haft anlag till ordning, så får jag nu
lära mig den, så mycket ser jag!“
Under det han gjorde denna anmärkning,
kom han händelsevis att blicka genom en springa
i skrubben utåt förstugan, hvarvid han fick se
något, som på det högsta förvånade honom.
Gubben Stormbom hade, i det han
lem-nade Georg, yttrat att han ville gå ut och
titta efter om han ej skulle varsna mor. Men
i stället att stå på förstuguqvisten och kika åt
gatan, låg gubben nedhukad på golfvet och
skrapade till rätta sanden, hvarjemte han med
märlprimen försökte ordna det rubbade
granriset till de fasoner det förut haft.
“Aha,“ tänkte Georg, som nu kom till
fullkomlig insigt, “gubben, som om bord på
fregatten var alla båtsmäns och skeppsgossars
förskräckelse, darrar sjelf hemma för gummans
tof-fel — det hade jag väl aldrig trott. Men det är
bra att veta hvad jag rättar mig efter.“
“Mor har blifvit uppehållen!“ sade
Stormbom, då han åter inträdde. “Men kom in till
mig, min gosse, så ska vi ta oss en
välkom-marfe — lille Olle lefver än!“
Från spiken vid dörren i gubbens
kammare, der sjömanskistan med den oljemålade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
