Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det liar ju ingen försmått det goda
barnets välmening?“ svarade gumman. “Hvem
skulle kunna det!“
“Nej, vore det icke bra dåligt och
otacksamt . . . Och om hon nu skickade en liten
gåf-va till den, som hon trodde vara sin bäste vän,
icke skulle han då kunna förkasta den, om
han än för densamma nödgades utstå några små
ledsamheter?“
“Hvad skall det nu vara?“ frågade fru
Stormbom i förändrad ton. “Sannerligen för
gud, anar jag ej något spektakel igen . . . Hvad
har allt detta att göra med garderoben?“
“Så mycket som så, min goda fru
Stormbom“ .... Georg utsläppte sin gunstling ur
arresten .... “Ar den icke vacker? Jag fick den
från Fanny för några dagar sedan, men af
fruktan att misshaga fru. Stormbom, hvilket skulle
göra mig så ondt att jag ej skulle ha någon
glädje af den, har jag ej vågat yppa min
hemlighet. Men nu ber jag så uppriktigt af allt
bjerta: var icke ledsen på mig, utan säg att
jag får behålla honom — han skall aldrig göra
någon odygd!“
Gumman Stormbom var öfverraskad af det
barnsligt hjertliga i Georgs bön och alls icke
missbelåten med den respekt, som han
tydligen visat för hennes tycke. Dessutom var hon
redan rörd af berättelsen om Fanny, och den
lille hunden hoppade så vänligt och smekande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
