Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänka på att komma på sjön mer i höst, om
det än vore aldrig så liten resa.
En dag då jag varit utåt Nöddö, blefvo
vi på återvägen utsatta för en så häftig
stormby att båten, som ändå roddes af en bland
pappas bästa karlar, var nära att kantra. Ifall
du nu undrar om jag var rädd — och det
såg ut som verklig lifsfara, det kunde jag se
på Bengts ansigte, om jag också icke sjelf
förstått något — så säger jag, och jag vill att
du skall tro mig, Georg, att jag icke var det.
Ty ehuru jag annars alls icke vill dö, för det
är så roligt att lefva, tyckte jag ändå under
den stunden, när vågorna slogo högt öfver
båten och hotade att begrafva oss, att det icke
skulle göra mycket ondt att kastas i famnen
på dem. Jag vet ej hur det bar till att alla
de sköna sagor, som jag i barndomen hört om
sjöjungfrun och alla hennes perlsmyckade salar,
i det ögonblicket kommo för mitt sinne.
Men Bengt såg förtviflad ut. “Mina fyra
små barn,“ sade han, “de få svälta ihjäl —
och hustru min, hustru min . . .“
De orden satte äfven fruktan i mig: då
mindes jag far och mor och dig, Georg, och
den gamle herrn på Johannisskäret och Nisse
och de många, många fattiga, som visst också
skulle sakna mig, och då bad jag rätt varmt
till Gud att någon hjelp måtte komma i vår
nöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
