Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men se, hvem som i största hast följde efter,
vred omkring nyckeln i yttre dörren och
stoppade den på sig, det var fru Rebecka, som
likväl dervid begick den oförsigtigheten att
temligen hörbart yttra: “Nu fastnade råttan i
fällan!“
Härvid sprang en högre rodnad öfver
Georgs kinder. Det var första gången i sitt lif
som han kände sig vara icke riktigt redig.
Och i det retliga lynne, hvari han befann sig,
bléf följden att, om det än gällt hans lif, han
ändå måste visa att han icke underkastade sig
någons välde.
“Nu fastnade råttan i fållan!“
“Jag tror icke det!“ svarade han med en
lätt darrning på rösten. “Var god och öppna
dörren, fru Stormbom, ty kommer jag icke
genom dörren, så kommer jag genom fönstret!“
“Hur vill han komma genom luckor och
dubbelfönster?“
“Vi få väl se . . . Var. så god och öppna
dörrn!“
Nu märkte fru Rebecka att hennes makt
i grund var bruten, och så påkostande det än
var, måste hon välja andra vapen. “Låt det
nu vara nog gallimatias, min käre herr Georg!
Har jag inte lidit tillräckligt för honom, då
han förstört min bädd med kalla vattnet —
skall jag nu dertill ligga här i ångsten för mina
öppna dörrar?“
“Jag låser igen och tar nyckeln med mig.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
