Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ene med den andre! Jag var kanske icke för
klok jag heller i går qväll — men, gunås,
man är ej alltid i stånd att se hvad som är
rättast. Vänner bli vi ändå i allo tid, var säker
på det!“
“Tack för de orden, min goda fru Stormbom!
De lyfta en svår börda från mitt hjerta.
Jag tycker visst icke att jag är mindre
felaktig för det att fru Stormbom förlåtit mina
tokerier, men jag plågar mig icke med bittra
förebråelser, sedan allt är godt och väl.”
“Det tror jag nog,“ inföll gumman
småleende, ”att han är för öm om sig sjelf att
ta i med rätt kraft! Men vet han ändå hvad,
min unga herre? Jag säger inte att den, som
rumlat en gång eller två eller tre gånger,
skall bli någon rumlare af profession, men jag
säger: Späk sinnet i ungdomen och låt aldrig
lustan ta öfverhand! Lägg aldrig fingret emellan,
då det gäller att aga egna fel, ty, hur
det är, om de märka att de få makt med oss,
ta de småningom allt mer och mer insteg.
Sanna mina ord och tro att små fel ändå inte
äro små fiender!“
“Vare det långt ifrån mig att tro det!
Men var fullkomligt öfvertygad, min bästa fru
Stormbom, att jag icke har minsta anlag att
rumla, nej, icke ens minsta smak ditåt!“
“Så mycket lättare kan det då gå, om
man inte håller igen, när goda vänner i ett
gladt lag mana på och envisas! Man tror sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
