Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle röna någon varaktig lycka eller få i ro
sitta på sina fäders gods, så länge icke de
röf-vade kyrkstenarne blifvit återställda. Men hvart
de skulle återställas eller hvar den kyrka stod,
soin de en gång tillhört, det visste ingen.
Mången hade skrattat åt den enfaldiga
traditionen och dess inflytande på familjens öde,
men än flere hade sagt att det dock var
underbart, att Helgenäs’ egare alltid hemsöktes
af oafbrutna motgångar.
Sällan öfvergick egendomen ifrån far till
son, utan flyttades till någon af sidogrenarne,
emedan antingen inga manliga arfvingar funnits
eller att de tidigt skördats af döden.
Nuvarande egaren, kommendörkaptenen
Arnold von U., hade ärft egendomen efter en ogift
kusin, som dött utrikes. Och då det icke lät
förmoda sig att kommendörkaptenen skulle
efter så många års enklingsstånd åter träda i
gifte, var det afgjordt att godset nu kornme
ur U:ska slägten på manliga linien, emedan —
efter den stackars Frits’ död —
kommendörkaptenens dotter, fröken Elvira, medförde
Hel-genäs som brudgåfva åt sin tillkommande make.
E11 gång hade en kringvandrande
siarebard besökt herresätet och till afsked för
husfrun sjungit en sång, deri han beskrifvit
familjens ford na sorgliga motgångar, hvilka
oaf-brutet skulle fortfara, intilldess de heliga
ste-narne funne ro på en plats, der intet
vanhelgande af menniskofot kunde nå dem. De borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
