Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
ett gammalt familjnamn, hvilket sedan långt
tillbaka utgjort sina egares enda reella
egendom. Tidigt lemnad ensam, liade han blott
genom sin aflidne fars vänner kommit i tillfälle
att genomgå sin militäriska kurs och stod för
närvarande som löjtnantr vid ett
infanteriregemente.
Det hade länge varit en hemlighet, som
ingen mäktat utforska, hvarigenom baron
Henning förmådde icke allenast att “hålla sig uppe“,
utan äfven att visa sig med den elegans, som
han ansåg sin börd och militära grad fordra.
Han var ej känd för att lefva “på vigilans“
och ej för den person, som utlemnade sitt namn
till borgen mot samma återtjenst. Han låg ej
i händerna på hvarken procentare ellen
kamrater: han lånade sällan penningar, men lånade
han, betalte han alltid igen på dagen.
Baron Henning spelade ej, rumlade ej.
kurtiserade ej — nota be ne till öfverflöd, men
han gjorde litet af hvart, för att uppfylla
modets och kamratlifvets fordringar. Alltid glad,
ehuru glädjen oftast låg endast på läpparne,
älskades han af många, högaktades af ännu
flere, rnen afundades äfven för sin relation till
fru Fortuna.
Någon sådan fans emellertid icke mellan
baron Henning och den ifrågavarande damen:
tvärtom tiggde han henne förgäfves om
minsta gunst.
Ingen visste att den fattige, gladlynte och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
