Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han för roskull aflagt sitt inkognito, hände sig
att, just som vår anspråkslöse resande, hvilken
tagit in på ett ringa värdshus, stod och
egenhändigt blankade sina stöflar, han
öfverraska-des af en inträdande militär, som med en lätt
nick frågade om det var här den svenske
löjtnanten baron G. bodde.
Henning med borsten i ena och stöfveln i
andra hand fördömde sin dumma fåfänga att i
den lilla staden vilja uppträda med titel, och
inseende att ej mer än ett sätt fans att rädda
skenet, svarade han: “Min husbonde, baron G.,
bor visst här, men är utgången att höra sig
om efter andra rum!“
Den tyske militären uppgaf sitt namn och
yttrade sin afsigt att följande morgon
återkomma.
Det är möjligt att han så gjorde, men då
hade den notable resanden för vigtiga arfsaffärer
hastigt måst lemna staden . . .
Vid återkomsten till fäderneslandet
förnyade han (eftersom vägen föll sig så lyckligt)
bekantskapen med sin fars äldste vän
kommendörkaptenen baron von U.
Flera gånger förut hade Henning varit
inbjuden till Helgenäs, men alltid funnit sig
nödsakad att i anseende till kassans klena tillstånd
afslå dessa bjudningar.
Nu var det emellertid samma omständighet
som förnämligast förde honom dit.
Vägen utgjorde blott en liten krok, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
