Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Såsom kanske jag en gång!“
“Mon dieu, min engel, vi skola icke tro
något sådant! Men då du deciderat ditt val,“
tilläde friherrinnan med en suck, “inträffar
äf-ven den malheur’n att vårt gamla Helgenäs
öfvergår till ett främmande namn.“
“Derföre är det bäst, att jag icke gifter
mig! Vet tant, jag tror att, ifall jag måste
öfverlefva pappa, jag gör mig odödlig genom
att donera egendomen till något nyttigt
ändamål. Jag tycker om, när ett stamgods skall
gå ur en slägt, som länge innehaft det, att
det då kommer landet och icke en enskilt till
godo.“
“Jag gissar,“ smålog tant Rezia, “att du
nog öfverger en så heroisk idé, och det vore
onaturligt, om du uppoffrade din sällhet för ett
mål, som likväl är lockande för en ren
stolthet!“
“Kommer någon sällhet i fråga, då blir
det visst ingenting af. . . Men, min nådigaste
tant, eftersom vi råkat in på kapitlet om gamla
slägtförhållanden, skulle jag gerna vilja veta
hvad det egentligen varit för historier om
torn-kamrarne på nedra botten?“
Vid denna fråga bleknade friherrinnan
något litet, men sedan hon luktat på sin eau de
luce, som alltid stod till hands på bordet,
yttrade hon att hon just icke erinrade sig halva
hört någonting.
“Ack jo, tant lilla,” återtog Elvira, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
