Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag är förtjust, att få behålla dig, mitt
barn . . . Du syr linnesöm: har du ledsnat på
dina charmanta broderier?“
“Nej, tant vet att jag icke är flyktig i
mina tycken. Men såsom en variation ibland . .“
“. . . tillverkar du med egna händer ett nytt
plagg, att lägga i förrådskistan åt dina
gunstlingar, kringstrykande sjömän och gesäller.“
“Ja, vet tant, jag tycker att mina händer
icke kunna göra något nyttigare: isynnerhet
arbetar jag gerna åt gamla sjömän, som jag för
pappas skull älskar. Detta slags verksamhet
erinrar mig dessutom om den vackra historien,
som tant, då jag var barn, berättade mig om
min stam-mor.“
Ett fint leende spelade på den gamla
damens läppar. ”Jag tror ej, min lilla Elvira,“
svarade hon, “att du har synnerliga anlag för
en så sträng helighet.“
“Deri har tant rätt. Men berättades det
ej att den ärevördiga frun halfva nätterna
arbetade för de fattiges räkning såsom
försoningsoffer åt det mörka öde, som tycktes hvila
öf-ver hennes hus?”
“Hvarför säger du tycktes? Du vet väl
att det verkligen så gjorde och ännu så gör!
Din stam-mor öfverlefde alla sina barn och
barnbarn, utom ett enda af de sednare, hvilket
hon, liksom för att skydda det mot husets smitta,
lät uppfostra långt ifrån sig. Hon dog i
öfver-gifven enslighet.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
