Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, det är längesedan. I min tid ba
tornkamrarne aldrig varit öppnade, och då jag
en gång ville visa dem för några resande, som
hört omtalas spökrummen, förbjöds det
uttryckligen af din far, som dervid lät förstå sin vilja
att de icke vidare borde nämnas. Men den
som vet mer än andra, är gubben Ignelius.“
“Hvaraf kan tant sluta det?“
“Jag har mina suppositioner, men de skulle
förefalla dig barocka.“
“Tants suppositioner kunna ej vara
barocka!“
“Jag borde tiga — men det förtroende, du
visar min ålder och erfarenhet, animerar mig
mot min vilja att fortsätta vår konversation . ..
Vet då, att flere personer med egna ögon sett,“
här sänkte hon rösten, “att Ignelius nattetid
smugit sig till tornet och att han medfört
betäckta korgar . . .“
’’Nådigaste tant, hvad blir det nu af tants
spökhistoria! Har den kanske endast varit en
omklädnad för att dölja ännu hemlighetsfullare
saker? Detta lönar mödan att utforska.“
“För guds skull, mitt barn, rör ej vid de
der dumheterna, som visst sina tjugu år
slumrat i ro: jag ångrar att jag varit så
öppen-hjertig!“
“Tant har visst icke varit öppenhjertig:
jag är säker om att tant känner mycket mer.
Låt mig åtminstone veta om det troddes att
lefvande menniskor funnos i tornet?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
