Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nå ja, de döda kunna väl icke äta!“
“Ah, något tränger sig på mitt minne . . .“
utbrast Elvira. “Hörde jag ej i min barndom
hviskas om en person, som . . .“
“Gud, jag olyckliga menniska, som glömt
din fars förbud! Att jag kunnat tala i detta
ämne med dig, som är så häftig, så envis!
Men, min söta flicka, glöm allt detta, som en
gammal gumma roat sig med att berätta för
dig, endast emedan du varit så horribelt
enträgen . . . Ack, mitt barn, du är alltför häftig i
dina intryck: jag har ju så ofta sagt dig att ett
modest och gracieust lugn, en air, som ej låter
rubba sig af hvarje vindfläkt, bör vara ett
oef-tergifligt vilkor för qvinnor af vårt stånd!“
“Jag är ju lugn, goda tant — om jag
yttrade mig litet hastigt, så kom det deraf att
jag ej kunde återhålla de tankar och minnen,
som vårt samtal väckte. Men tant skall icke
oroa sig: jag glömmer snart dessa sagor“.
“Och deri gör du klokt! Men i dina ögon
och i dina rörelser ligger stundom något, som
störande inverkar på mig. Gud bevare dig, mitt
barn, när kärlekens tid kommer!“
“Nå, det var i sanning en rolig öfvergång!
Hur kommer kärleken med i detta?“
“Ingenting kan vara mindre underligt. Då
jag ser dig sådan som nyss, då tänker jag:
Gud bevare oss för eldsvåda!“
Leende svarade Elvira: “Jag hoppas att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
