Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ske dessutom ejelfva tidens anda, hvilkeu ej
mera kräfver en så stor stränghet i etiketten.“
Tant Rezia upptog den siratliga solfjädern,
som låg bredvid svampdosan på bordet och
böijade ifrigt vifta med den. “Du skulle
obligera mig, mitt barn,“ yttrade hon med sin
lenaste röst, “om du ville säga till Lisette att
hon bär té’t mera försigtigt : i går hade hon
visst spillt ut ett par teskedar på tefatet!“
“Hvad — bär hon icke in tants servis?“
“Hon bär stundom in uppslaget té i en
mandarin, ibland half och ibland full. Men,
kära du, det betyder så litet — det är alltid
vanligt med de der slinkorna, när ingen ser
efter dem!“ Och solfjädern gick ännu ifrigare.
“Det kommer aldrig att hända mer, min
goda tant!“ svarade Elvira, under den djupa
afskedsnigningen döljande sin förtrytelse öfver
gummans pik. “Och jag är ledsen öfver att
det någonsin händt!“
“Jag tänkte icke på dig, min lilla Elvira,“
sade friherrinnan blidkad, ”jag tänkte blott på
Vendela . . hon har icke annat att göra!“
“Men, söta tant, hon har ju varit borta
hela veckan!“
Stackars Vendela skulle dock aldrig hafva
vågat att till nådig tant skicka in uppslaget té.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
