Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tant är ensam om denna farhåga. Jag är mer
känd för köld än värme.“
“Ja, emedan stunden ännu icke slagit.“
“Tétiinman är snart inne, tant lilla!“ . . .
Elvira reste sig. “Baron Henning har väl ej
försummat, att uppvakta tant i dag?“
“Han försummar visst aldrig en artighet,
se’n då en pligt, den älskvärde unge mannen!
Det märks på hans ton, att han freqventerat
goda sällskaper, och vore han ej så enormt
fattig, skulle jag rekommendera honom i din
ynnest. Hans namn är lika gammalt, om icke,
noga räknadt, äldre än vårt.“
“I min ynnest är han redan så högt som
han kan komma!“ menade Elvira, i det hon
lade tillsammans sina sysaker.
“Jag tror icke, min lilla du, att en dam
kan säga om en karl, som ännu icke uppträdt
med prononcerad färg af friare, att han
vunnit någon grad i hennes ynnest — vid din
ålder skulle jag ej yttrat mig så!“
“Ja, men jag har icke så stränga
principer!“ retades Elvira, då tant Rezia orätt
uppfattat hennes mening.
Friherrinnan rodnade. “Jag har då icke
lyckats med din uppfostran efter det mått, man
hade att fordra af uppfostrarinnan — jag är
mycket ledsen häröfver mitt barn!“
“Nådigaste tant, tillskrif ej detta
uppfostran! Tant hade mitt lynne emot sig och kan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
