Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kalleligen beslutit att se saken, kunde hvarje
Elviras svar vara gynnande, och vid det
närvarande svindlade hans hufvud så, att han knappt
kände golfvet under sina fötter — nej, en sa
tydlig bevågenhet hade hon aldrig visat! Och
den, som sett Elvira i detta ögonblick, skulle
medgifvit att hennes bländande ögon egt ett
ovanligt skalkaktigt uttryck.
“Gif mig ännu en kopp té, min flicka!“
bad kommendörkaptenen, som längtade tillbaka
till patiencen.
Den gamle sjömannen, sedan fyra år
förtöjd på landbacken, kände lifligt behofvet af
en sysselsättning, som kunde upptaga hans
tankar, och då han ej hade någon bättre, roade
han sig med att lägga patience. Enformigheten
i detta lif, så olika det han fordom fört, hade,
i förening med sorgen öfver hans sons
bortgång jemte andra hemliga bekymmer, tärt på
hans kropp och skadat lynnets spänstighet.
Hans starkaste känsla hade alltid varit
egnad dottern: han nästan afgudade sin Elvira,
och skulle ej gerna kunnat neka henne något.
Men när icke ens hennes kärlek och
smekningar förmådde muntra honom, utan begäret efter
sjön för mäktigt vaknade, då steg han om bord
på sin lätta speljakt, den han låtit bygga för
mindre resor — och så fort han kände den
välbekanta lukten af sjö och tjära och åter fick
uttala de allvarliga kommandoorden, vaknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
