Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henning efter. Och om det ej kunde sägas
att han räddade Elvira från lifsfara — ty med
sin sinnesnärvaro skulle hon väl fått tag i
stenarne — hade han ändå gjort sig i hög grad
förtjent af hennes tacksamhet.
Och den framskymtade i hennes blickar.
“Store gud, fröken Elvira,“ sade Henning,
då de åter sutto i båten, “hvad jag är ledsen
öfver det här — jag har att förebrå mig den
svagheten att jag gaf efter!“
“Baron Henning har visst ingenting atl
förebrå sig: det hade sig ej så lätt att slippa
min envishet... och var förvissad om att jag
känner min förbindelse!“
“Fröken Elvira kan icke stå i förbindelse
hos mig ... Men hvarföre,“ tilläde han, under
det han rodde af alla krafter, “ser sig fröken
så tillbaka .. Något skrämde fröken?“
“Skrämde mig — nej, för ingen del!
Hvar-af slutar herr baron det?“
“Af det utrop, som fröken uppgaf.“
“I fallet ja!“
“Nej, förut. Fallet hade icke inträffat, om
ej fröken af rädsla släppt taget.“
“Fullkomligt misstag!“
“Som fröken befaller — jag kan ej göra
mig saker att disputera om ett ämne, hvars
tillvaro det behagar fröken att icke erkänna.“
“Min bäste baron Henning“ (Elviras röst
var nu särdeles insinuerande), “skulle jag
begära för mycket, om jag sade: Nämn icke ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
