Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord om det här dumma äfventyret! Möter oss
ej någon, innan hvar och en hinner sitt rum,
så vet ingen om olyckshändelsen; men ser man
oss deremot, när vi gå upp, så har jag genom
någon liten oförvägenhet ramlat ur båten och
min kavaljer fiskat upp mig ... Ger baron
Henning mig nu sitt hedersord, att icke omtala
hvar yi varit? Det är lätt att förstå, att jag
ej vill bli beskrattad.“
“Jag är alltför lycklig öfver att ega en
gemensam hemlighet med fröken Elvira att ett
förrådande skulle kunna komma i fråga!“ Och
nu för första gången hade Henning mod att låta
sina blickar tala ett så oförtäckt språk, att
Elvira ej kunnat undgå att förstå hvilket hopp
han trott sig emottaga, ifall hon haft ens en
. sekunds tanke för honom. Men Elviras tankar
sväfvade åt så olika håll, att baronen, om
tiden så medgifvit, skulle hunnit göra en hel
kärleksförklaring, innan hon uppfattat en enda
bokstaf deraf.
Då de sköto om udden och nalkades stora
bryggan, öfverraskades bägge oangenämt af en
glad röst. som helsade dem välkomna.
Det var Vendela, som nyss återkommit och,
då hon varsnade båten, sprungit att möta dem.
“Söta Elvira,“ ropade den bestörta
vännen, “du har varit i sjön — låt oss föralldel
skynda upp!“
Vendela frågade ej på vanligt flickmaner:
’Hur i guds namn bar detta till, på hvad sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
