Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och de ställen, der han vanligtvis plägade
uppehålla sig.
“Han har väl gjort någon lång-promenad!a
återtog kommendörkaptenen. “Vi sätta oss
emellertid.“
Elvira erfor en hemlig ångest. Gubbens
frånvaro förband sig med anledningen till det
utrop, som undfallit henne utanför torngluggen.
Och hastigt uppfattande en idé, den hon genast
måste utföra, yttrade hon, i det hon smekande
vidrörde sin fars hand: “Förlåter pappa att
jag för bestyret med mina kragar och
klädnin-gar icke blir vid bordet i afton?“
“Åh ja, de bestyren känner jag af
gammalt, mitt barn — du skall väl göra dig litet
grann för vår unge kapten!“
Ögonblicket derefter smög sig Elvira, med
en liten lykta dold under schalen, öfver
gården till tornet.
Allt var tyst och stilla omkring den gamla
grå byggnaden, och i det bleka månskimret
tycktes de stora riddarbilderna hafva uppväxt
till tvänne jättar, som förenat sig om
vakthållningen.
Icke utan en liten hjertklappning
betraktade Elvira den mystiska trappan: det föreföll
henne, för hvarje steg hon tog, liksom en
vålnad skulle varit färdig att uppresa sig öfver
de vanhelgade grafstenarne. Men snart stod
hon i den höga, hvälfda gången.
På venster hand lågo således de rum? som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
