Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i dag gifvit Elvira anledning till så många
betraktelser, så många nyckfulla idéer, så vidt
skilda från den vackra idé, med hvilken hon
först kom till gubben Ignelius för att värfva
dessa sedermera så omtvistade kamrar. För
hvarje tillbommad dörr, som hon gick förbi,
öfvertygade hon sig att hon haft ett oriktigt
begrepp om deras läge: de voro ju alltför
af-lägsna att passa till det ändamål hon afsett.
Sedan hon passerat det så kallade tornets
längd, bröt gången af. “Nu är jag då på norra
sidan!“ tänkte hon och besinnade sig på, hvilka
af dessa dörrar hon af gammalt kände igen,
då hon i detsamma varseblef en stor nyckel
sitta i låset till den, som var längst bort.
Ett hemskt gnisslande besvarade hennes
första försök att öppna dörren.
“De äro i sanning bra otäcka dessa långa
svarta gångar!“ Elvira satte lyktan ifrån sig,
för att bättre kunna omfatta låset, och sökte
besegra sin ofrivilliga fruktan. Hon återkallade
det ögonblick, då hon stod på ruinen, och
stadgade nu den öfvertygelse, hon redan för en
stund sedan fattat, att det hufvud, som hon
då varseblifvit, icke kunde tillhöra någon annan
än gubben Ignelius, ehuru hon i första
öfver-raskningen tillåtit sin inbillning leka med
möjligheten att den hemlighetsfulla bostaden
inneslöt någon hemlighetsfull person, somderlefde
inkognito. “Men hvem vet ändå,“ tänkte vår
äfventyrs-älskande fröken, “om jag icke hittar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
