Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finna det jag... Men nej, Elvira, begär icke
att jag skall säga ut!“
“Åh jo, käraste Vendela, du kan nog säga
att han då skulle finna dig lika älskvärd som
han nu finner mig och lika värd att fängsla
honom.“
Vendela böjde sig i obeskriflig förvirring
mot Elvira och sade sakta: “Skratta åt mig
som jag förtjenar!“
“Långt derifrån! Nu först fattar jag sa
mycken vänskap för dig, att jag nästan icke
kan tåla mig, emedan jag står i vägen för din
lycka... Men du har icke sagt mig om du ej
stundom erfarit känslor af hat till mig? Tala
öppet, söta Vendela, och tro mig, att jag
alltid förstår skilja emellan din verkliga känsla
iör mig och den, som du till följe af detta
förhållande troligen erfar!“
“Nej, detta är misstag!“ försäkrade
Vendela och höjde sin vackra blick mot Elvira.
uAldrig! Gud vare lof, har jag erfarit känslor
af hat — ack, huru vore det möjligt emot dig,
som, fastän du ibland är nog ombytlig, säkert
ändå håller af mig? Jag har likväl stundom
(för att ej ega någon hemlighet för dig) känt
i din närvaro ett lidande, som jag på intet
sätt kunnat förklara .. kanske en blandning af
smärta och en smula harm, men bestämdt icke
hat!“
“Detta är högst besynnerligt, men bevisar
att du bar en dufvonatur, för mild att känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
