Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögon, se dig i en annan dager. Men du, du
skall besinna dig då!“
Vendela stod stum, med händerna hårdt
tryckta mot ögonen, i hvilka tårar svällde.
Elvira föreföll henne i denna stund grymmare
än sjelfva ödet. Hvarföre skulle hon
obarm-hertigt framdraga i ljuset detta lidande, som
hitintills legat doldt i den aflägsnaste vrån af
Vendelas hjerta?
Men nu drog Elvira för ett par ögonblick
Vendela intill sig och sade vekare: “Gråt ut,
din lilla stackare! Jag förstår det nog, fastän
jag icke känt det... Säg mig likväl, förklara
mig tydligt: Huru är du i stånd att tåla mig,
mig, som du vet är dig föredragen?“
“Du är ju så upphöjd öfver mig!“
“Svara ej så enfaldigt, goda Vendela! Hvem
tänker på höjningar och sänkningar i sådana
saker! Då man älskar, måste man väl tro att
man eger alla egenskaper, som fordras att göra
den lycklig, hvilken man önskar sig... är det
ej så?“
“Jag vet icke ■>— ack, fråga mig ej ... Du
får väl erfara huru svagt hjertat kan vara.“
Elvira log... dock icke ett bifalls-leende.
“Om du älskar mig,“ sade hon, “så svara
uppriktigt !“
“Jag måste väl tillstå, att det funnits
stunder när min inbillning gjort besynnerliga
ut-flygter! Jag har dä trott det möjligt, att han
icke skulle se mina fattiga egenskaper, ifall
han blott en gång komme att se dem, utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
